Talet \(i\) är ett imaginärt tal, det vill säga det är definierat som \(i^2 = -1\). Men vad får man om man vill beräkna \(i^i\)?
Matt Parker (standupmaths) tar avstamp i Eulers identitet och förklarar varför \(i^i = e^{-\pi/2}\). Fast ska jag vara helt ärlig, tycker jag – precis som Matt – att det riktigt häftiga är just det att vi har två imaginära tal, och resultatet blir ett reellt tal. Hur coolt är inte det!? 😉