Magnus Ehingers under­visning

— Allt du behöver för A i Biologi, Kemi, Bioteknik, Gymnasiearbete m.m.

Inledning och pedagogiskt syfte

Det finns flera trender i det periodiska systemet. En av dessa är att reaktiviteten ökar nedåt för alkalimetallerna och de alkaliska jordartsmetallerna. I den här demonstrationen visas hur reaktiviteten skiljer sig åt mellan litium, natrium och kalium.

Material

  • Litium
  • Natrium
  • Kalium
  • Kristallisationsskål, 20cm diameter
  • Avjonat vatten
  • Fenolftalein
  • Diskmedel
  • Plexiglasskärm (skydsskärm)
  • Pincett
  • Kniv (morakniv)
  • Urglas

Gör såhär

  1. Fyll kristallisationsskålen med avjonat vatten och blanda i lite fenolftalein.
  2. Häll en droppe diskmedel i vattnet. (Diskmedlet minskar vattnets ytspänning och förhindrar metallbiten att fastna på glaskanten.)
  3. Ställ skyddsskärmen framför kristallistaionsskålen.
  4. Ta upp litium ur burken och skär av en ärtstor bit. Notera metallglansen.
  5. Släpp ner litiumbiten i kristallisationsskålen. Notera färgen på lågan och intensiteten i reaktionen.
  6. Skriv upp både ordformel och kemisk reaktionsformel tillsammans med eleverna. Balansera reaktionsformeln.
  7. Häll ut innehållet ur kristallisationsskålen i vasken.
  8. Upprepa experimentet med natrium och kalium.

Diskutera med eleverna!

  • Vad fyllde fenolftaleinet för funktion?
  • Vilken metall reagerade kraftigast med vattnet?
  • Vad beror det på att reaktiviteten ökar neråt i alkalimetallgruppen? Förklara med hjälp av begreppen kärnladdning och joniseringsenergi.

Riskanalys

Demonstrationen är riskfylld. Metallerna är mycket reaktiva, och vid reaktionen bildas explosiv vätgas. Det händer att vätgasen exploderar vid demonstrationen, varför labbrock, skyddsglasögon och skyddsskärm måste användas. Resterna från demonstrationen kan hällas ut i avloppet.