Nu har jag kört med flippat klassrum i tre veckor, så det är dags att sätta sig ned och reflektera över undervisningen lite igen.
Jag är inte ensam!
Michael Jackson: You are not aloneEn av mina första tankar när jag nu började flippa mitt klassrum var, varför har ingen tänkt på det här förut? Men det visade sig att det var det visst, inte bara inom matematik och på Khan Academy! 
Vad det gäller kemi vill jag gärna tipsa om Niklas Ulin, Anders Liljencrantz och "teacherida" (tyvärr vet jag inte hennes namn), som alla producerar fina videor och lägger upp på YouTube. Vi har alla lite olika tekniker för våra videor – Niklas spelar in sig själv när han antecknar på tavlan, Anders Liljencrantz och "teacherida" filmar när de antecknar på papper och jag själv filmar mina anteckningar på datorn eller mina datorpresentationer.
För dig som är sugen på att börja flippa ditt eget kemiklassrum, är detta utmärkta resurser att använda – så slipper du lägga tid på producera egna videor. Varför uppfinna hjulet igen, när det du behöver redan finns "där ute"?
Matematiklärare och fysiklärare verkar visa mer utav framfötterna, och där finns betydligt fler lärare som lägger ut sina lektionsgenomgångar på nätet. Kudos!
Är ett flippat klassrum lösningen på allt?
Passar samma lösning alla problem? Vi som växte upp på 70- och 80-talet har upplevt några pedagogiska "messias-ögonblick". På 70-talet hette messias "AV" och Pogo Pedagog var dess profet. In med TV:n, ljudbandet och diabildsserierna! Nu ska alla pedagogiska problem lösas.
På 90-talet gjorde datorerna entré på allvar i de svenska hemmen, och det blev nästa messias. Multimedia var det nya ordet för dagen, och med en dator i varje klassrum skulle utbildningen moderniseras och digitaliseras.
Strax efteråt slog internet igenom på allvar (det var inte bara en fluga), och själv hörde jag nog till de allra första lärarna som utnyttjade detta i undervisningen. Nu är "flipped classroom" ordet för dagen, och man börjar så smått känna igen de där tankegångarna om att NU ska allting bli bra!
En kollega till mig har en klass som är osedvanligt besvärlig. Jag kom på mig själv med att föreslå att hon kunde ju flippa sitt klassrum, så skulle hon kunna frigöra tid till annat på lektionerna, t.ex. att kontrollera att de har läst vad de ska eller motivera dem på något annat sätt.
Det värsta är nu inte att jag gav det här förslaget, utan att jag faktiskt tror att det kan hjälpa. Har jag drabbats av en pedagogisk uppenbarelse? Jag har blivit en av alla dem som tror att NU har vi lösningen på alla pedagogiska problem. Fast den här gången är det PÅ RIKTIGT.
Eller?
Hjälp mig nu, du som läser det här. Ta ner mig på jorden igen. Skjut ner mig från min himmel. Var resonerar jag fel, var missar jag i mitt resonemang? Låt höra det i kommentarerna nedan!
