Som vi alla vet, gick världen inte under den 21 april 2011. Hur resonerar då den som blint följde sin ledare?
Det är kanske lätt att tro, att de skulle vara skamsna och erkänna att de hade visst fel. Men faktum är att det är precis tvärtom: Ju mer hängivna anhängare de var av undergångsbudskapet, desto mer kommer de att lägga sin kraft på att "bortförklara" att jorden inte gick under, och att de hade rätt egentligen!
I den hängivna anhängarens medvetande uppstår en s.k. kognitiv dissonans. Man ser sig själv som en intelligent, resonerande person, men man har gjort något riktigt korkat. Ett påstående måste bort: Man hittar sätt att förklara att det korkade man gjorde var inte så korkat egentligen.
Det här gäller nu inte bara religiösa av olika schatteringar, utan faktiskt allt där vi har en stark tro eller inställning till något. Det gör det riktigt intressant, och ger också näring till följande arabiska ordspråk, som jag hörde för länge sedan:
Om någon säger dig: "Ett berg har flyttats" – tro honom.
Om samme person säger dig: "En person har ändrat åsikt" – tro honom inte.
