Teoretiska kemister hjälper praktiska kemister, och vice versa. Teoretiska kemister hjälper praktiska kemister, och vice versa. Nobelpriset i Kemi går i år till tre forskare som gjort det möjligt att simulera kemiska reaktioner i datorn: Martin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel (alla USA). 

"Kemi är en experimentell vetenskap", sade professor Sven Lidin när han presenterade årets nobelpristagare. Men det pristagarna gjort är faktiskt att flytta kemin från labbänken till laptoppen. Det som är så bra med detta är att kemiska reaktioner är så fantastiskt svåra att studera i riktigt fin detalj. Det är som ketchup-effekten (även kallad "Heinz-effekten"), fast mycket värre: Först händer ingenting, sedan ingenting, sedan ingenting och sedan har det redan hänt.

I datorn och simuleringarnas värld kan man dock kontrollera tiden och allting annat till 100 %. Därför är det mycket användbart för praktiska kemister att kunna studera i datorn vad som händer just när det händer. På så vis sker det en korsbefruktning mellan teoretiska kemister och praktiska kemister, där båda hjälper varandra att bättre förstå kemiska reaktioner.