Ariel bodde någonstans i "Atlantica" (i alla fall enligt Disney).
Joseph Shaw, expert på akvatisk evolution vid Indiana University School of Public and Environmental Affairs, och hans dotter Emma, expert på sjöjungfrur, vet hur Ariel skulle sett ut om inte hon och hennes art hade utvecklats i Atlantica. Bered dig på att få barndomens illusioner krossade…
Ariel från korallrevet
Korallrevs-Ariel.
Fiskarna – förlåt, sjöjungfruarna – i korallrevet kännetecknas av att de har färgglada mönster som särskiljer dem från andra arter. Man kan också förvänta sig att de är små, att vi hittar många exempel på mimikry och god syn för att kunna se långt i det kristallklara vattnet.
Ariel från det öppna havet
Ariel från det öppna havet.
För att klara sig undan predatorer i det öppna havet krävs det att man kan simma fort. Ariel i öppna havet skulle troligen också vara social, d.v.s. leva i stora stim. Det är också ett sätt att klara sig undan att bli uppäten, eftersom det är så att ju fler man är, desto större chans är det att någon annan blir uppäten.
Ytterligare ett sätt att undgå att bli middag för en späckhuggare eller vithaj är färgteckningen. Mörk ovansida och ljus undersida är högsta mode för "ocean-Ariel".
Ariel i ishavet
Ariel i ishavet.
För att klara det kalla vattnet måste vi förkasta den traditionella bilden av disneyprincessor. Ishavs-ariel behöver ett rejält lager av isolerande underhudsfett för att kunna stå emot kylan. Genom att vara blek skulle hon också kunna smälta in bland isbergen, och på så vis undvika predatorer.
Djuphavs-Ariel
Djuphavs-ariel: Kanske inte en typisk Disney-prinsessa?
I djuphavet kan vi förvänta oss att Ariel har långa lysande utskott som hon använder för att locka till sig mat (och kanske också en make?) Stora ögon är ett måste för att kunna ta till vara på det svaga ljuset. Att kunna hålla fast maten i munnen blir också mycket viktigt, varför hon får ett rejält garnityr med långa, spetsiga tänder.
Vad skulle du säga om du träffade på en sådan sjöjungfru någon gång? 😉
