Begreppet "lärstilar" grundar sig på en enda persons idé om hur olika elever lär sig – inte på någon som helst forskning. Och, som det visar sig, forskning visar både att "lärstilar" inte existerar, utan också att det faktiskt kan försämra inlärning när lärare fokuserar på lärstilar istället för vad som verkligen hjälper elever att lära sig. Som Derek Muller säger i videon: Du är inte en visuell elev – du är allting på en gång: Visuell, auditiv, läsande och kinestetisk.
I vanlig ordning kan jag inte heller låta bli att koppla detta till flippat klassrum. En videogenomgång kan vara otroligt effektiv eftersom den engagerar eleven på flera olika sätt samtidigt: Eleven hör, ser, läser och (förhoppningsvis) skriver, allt på en gång.
Men vänta. Är inte detta precis vad som händer under en vanlig föreläsning i skolan/föreläsningssalen? Jo, med ett viktigt undantag. I en "live-föreläsning" sker det i ett tempo som bara är lagom för en enda person: Föreläsaren. I en videogenomgång kan eleven ta det i precis sitt eget tempo, pausa, backa och ta om om det behövs – något som förstås är omöjligt i ett klassrum.
Sedan är det också så att med flippat klassrum frigör man tid för att göra det som är verkligt viktigt i det gemensamma klassrummet: Diskutera materialet, pröva, experimentera, öva och allt annat som gör att man befäster vad det var man förberedde sig med innan lektionen.
