Idag vet de allra flesta att vatten inte är ett grundämne, utan en molekylförening som består av två väteatomer och en syreatom – H₂O. Så har det dock inte alltid varit, utan under flera tusen år trodde man att vatten var ett grundämne. Vilka var upptäckterna som gjorde att vi lyckades splittra upp vattenmolekylen, och se vad den var gjord av?

I början av 1880-talet upptäckte kemister att om de brände en viss gas bildades det en massa vatten. Gasen som förbrändes kallades för "brännbar luft", och var vad vi idag kallar vätgas, H₂(g). Frågan var, kom vattnet från förbränningen eller från luftens naturliga fukt? Och om man kunde kombinera två ämnen för att få vatten, skulle man då inte också kunna separera de två ämnena från vattnet?

Jodå, med hjälp av elektrolys, det vill säga att leda en ström genom vattnet kunde man få vätgas och syrgas att bildas vid de båda elektroderna. Och eftersom volymen vätgas som bildas är dubbelt så stor som volymen syrgas kunde man dra slutsatsen att mängden väte i vatten är dubbelt så stor som mängden syre, och därför att formeln för vatten är H₂O.