Det korta svaret är att när Microsoft utvecklade de första versionerna av sitt operativsystem, MS-DOS, var hårddiskar mycket dyra och en vanlig hemdator hade ingen hårddisk alls. Däremot kom de med en eller två diskettenheter för floppy-diskar, som operativsystem och andra program lästes in ifrån. Dessa två fick beteckningarna A: och B:, och om en hårdisk kopplades in fick den benämningen C:.

Den första datorn jag själv köpte i slutet på 1980-talet var just en sådan IBM-kompatibel PC. Den hade två 5¼"-diskettenheter och en hårddisk på 20 MB. (Jag kommer tyvärr varken ihåg vilken processor eller hur mycket RAM den hade.) Jag har förstås bytt upp mig några gånger sedan dess; min nuvarande dator har en hårddisk som är i runda slängar 100 000 gånger större.