Den absolut största utmaningen när man flippar på sitt klassrum är inte att förbereda själva "flippen". Det är istället vad man gör i det fysiska klassrummet, när man väl möter eleverna IRL. Det är det som kräver ett riktigt proffs!
Självklart ser det olika ut från från lärare till lärare, från kurs till kurs, och från moment till moment. Men jag tänkte i alla fall att jag här ska dela med mig av hur det ser ut hos mig på en "vanlig dag på jobbet". Kanske kan man ändå generalisera lite utifrån det.
1. Gruppindelning
Jag använder List Selector både för att slumpa fram grupper och för att fördela frågor i klassrummet. Det allra första jag gör med mina elever är att jag slumpmässigt delar in dem i grupper om två eller tre personer, som får jobba tillsammans under lektionen. På det här sättet vänjer sig eleverna vid att samarbeta, och eftersom eleverna inte alltid sitter med sina "bästisar", blir det också en bättre arbetsro i klassrummet.
För att slumpa ut grupper använder jag appen List Selector på min telefon (9,- kr på iTunes Store, fungerar både på iPhone och på iPad). Man kan i och för sig "räkna" för att dela in eleverna, men de sätter sig oftast på samma ställen i klassrummet, och då blir slumpmässigheten sämre.
Det här är förstås något som man göra oavsett vad man undervisar i för ämne – och faktiskt också oavsett om man flippar på sitt klassrum eller inte.
2. Demonstration/problemställning
Nästa steg i mitt flippade klassrum brukar vara att jag gör någon form av demonstration eller ställer upp någon typ av problemställning. Eftersom eleverna har förberett sig hemma, har de redan fått verktygen för att kunna förklara vad det är som händer, eller kunna lösa problemet.
Varför bildas det en svart pelare av kol när svavelsyra och socker blandas?
Även om demonstrationsexperiment är typiskt för just kemiundervisning (och annan naturvetenskap), så kan det här med att man inleder med en problemställning också gälla för vilket ämne som helst.
Gruppdiskussioner
Här är det viktigt att eleverna först får diskutera i de grupper jag har slumpat fram. På så vis hjälper de elever som redan har förstått de elever som fortfarande har en bit kvar. Eleverna blir då också förberedda när jag börjar ställa frågor till dem. Det gör att de känner sig säkrare, och stämningen i klassrummet blir mer tillåtande.
No hands
I mitt klassrum använder jag nästan uteslutande "No hands"-metoden. Det betyder att när jag ställer frågor till klassen, får de inte räcka upp handen, utan jag slumpar ut frågorna. Återigen använder jag List Selector för att garantera att det blir helt slumpmässigt.
I mina kursutvärderingar berömmer eleverna just detta. De vet att jag inte har några "gullegrisar" (inte ens omedvetet), och jag behandlar alla elever lika oavsett kön, etnicitet, religion etc. Och eleverna behöver inte känna stressen av att de måste räcka upp handen för att få visa vad de kan.
I det här läget får jag som lärare också utmärkta möjligheter till formativ bedömning av eleverna. Eftersom eleverna inte räcker upp handen och svarar när de helt säkert kan, utan jag slumpar ut frågorna, så kan jag hjälpa varje elev jag frågar till att nå fram till rätt kunskap.
Med flippat klassrum görs den traditionella läxan i klassrummet – med läraren som professionell läxhjälp.
3. "Läxläsning"
Det här kommer man inte ifrån, oavsett vilket ämne det är man studerar: man måste arbeta med materialet för att lära sig det. Det ser förstås olika ut i olika ämnen, men det som jag traditionellt brukar ge som läxa – att läsa i läroboken och att göra övningsuppgifter – låter jag istället eleverna klara av i klassrummet. En stor fördel med detta är att då får alla elever tillgång till professionell läxhjälp (mig), och jag får tid att lägga mycket krut på den formativa bedömningen.
Också här är det en bra idé att låta eleverna jobba i de grupper jag inledningsvis slumpade fram. Återigen hjälper eleverna varandra, vilket är bra både för den som blir hjälpt och den som hjälper. Den som hjälper måste nämligen bearbeta det hen redan kan, för att kunna förklara för en kompis.
