Tusenfotingar har inte, sitt namn till trots, tusen fötter. Men hur många har de då?
Den oändliga tusenfotingen.
Det finns fyra varianter av mångfotingar, som de egentligen heter på svenska. Två av dem, enkelfotingarna och dubbelfotingarna träffar man på ganska regelbundet.
Enkelfotingarna och dubbelfotingarna skiljer sig lite åt, och är ganska lätta att skilja från varandra:
| Enkelfotingar | Dubbelfotingar |
| Ett benpar per kroppssegment | Två benpar per kroppssegment |
| Rovdjur | Äter multnande växtdelar |
| Mjukare hudbeklädnad | Hårdare hudbeklädnad |
| Snabb, rullar inte ihop sig | Långsam, men rullar ihop sig om den hotas |
| Har vanligen några tiotal benpar | Har vanligen flera tiotal till några hundratal benpar |
| Exempel: Brun stenkrypare, Lithobius forficatus
| Exempel: Bandkejsarfoting, Ommatoiulus sabulosus
|
Dubbelfotingarna är alltså de som har flest fötter. Och den dubbelfoting som har flest fötter av dem alla är den amerikanska Illacme plenipes, som har 375 benpar (750 ben). Men särskilt lång är den ändå inte: Knappt 3 cm är honorna, och hannarna lite kortare.
En del dubbelfotingar utsöndrar också ett gift när de hotas. Det här har några lemurer på Madagaskar upptäckt och utnyttjar... 😎
Uppdaterat 2021-12-20: En nyupptäckt tusenfoting (Eumillipes persephone) i västra Australien är numera den längsta kända tusenfotingen. En hona med 1306 ben beskrevs i december 2021. Läs mer på gizmodo.com!
