Det är enformigt, tradigt och tar lång tid.
Även om ljusets hastighet är förskräckligt stor – c:a 300.000 km/s – så är rymdens avstånd så enorma att det ändå tar 45 minuter att nå ut till Jupiter. Alphonse Swineheart, som gjort videon, tyckte att det fick räcka. Så det betyder att vi aldrig når ut till Saturnus, Uranus eller Neptunus, och för att nå ut till dvärgplaneterna (t.ex. Pluto och Eris) skulle videon bli 5,5 timmar lång.
Swineheart har också tagit sig vissa konstnärliga friheter, som hur planeterna är uppradade, och han tar inte heller hänsyn till några relativistiska effekter. Men som en illustration till hur stort universum verkligen är, duger videon alldeles förträffligt!
Annars tycker jag att musiken ("Music for 18 Musicians") var den stora behållningen i videon. Den är komponerad av Steve Reich, en av föregångarna i minimalistisk konstmusik. I den mycket repetitiva typen av musik, förändrar sig musiken något lite, hela tiden, så att den till slut låter helt annorlunda vid slutet än vad den gjorde vid början. Ändå låter det nästan likadant hela tiden, från en takt till nästa. (Modern House eller Techno kan spåra sina rötter i minimalistisk musik, då den har samma typ av repetitiva element, som sakta förändras över tid.)
Det kan liknas vid biologisk evolution, då en genfrekvenserna i en population hela tiden förändras, men då indviderna nästan ser likadana ut hela tiden, från en generation till nästa.
