När vi nu inte har tillgång till vare sig hyperdrift eller EM-drift, hur ska vi då bära oss åt för att nå bortom vårt eget solsystem?
Med en vanlig raketdriven rymdfarkost skulle det ta tiotusentals år innan man ens skulle nå vår närmaste stjärna, Proxima Centauri. Men med pyttesmå chip monterade på stora segel som man lyser på med kraftigt laserljus skulle det gå betydligt snabbare.
Man tror att man skulle kunna accelerera en sådan rymdfarkost till upp till 1/5 av ljushastigheten. Då skulle det inte ta mer än drygt 21 år att nå till Proxima Centauri. Problemet är bara att det inte finns något sätt att bromsa in farkosten på, och hastigheten skulle vara så hög att hela stjärnans planetsystem skulle passeras på bara en timme eller två.
