Kvarkar. Det har varit känt en längre tid att det finns en inneboende osäkerhet hos subatomära partiklar – de har inte samtidigt både en position och en riktning. Om man bestämmer den ena, kan man bara bestämma den andra med en viss sannolikhet. Jag har några klipp som visar det där, bl.a. Kvantfysikens grundläggande mysterium och Kvantmekanik för MTV-generationen.
Ta nu och fundera en stund över den Fria Viljan. Vari består den egentligen? Om du bestämmer dig för att kröka ditt pekfinger just nu, vad beror det på? Jo, en nervcell skickar ut en signal, som får muskeln att dra sig samman. Men varför skickade den nerven ut en signal? Jo, för att den fick vissa andra signaler, från andra nervceller. Och varför skickade alla dessa ut sina signaler? Jo, för att de i sin tur fick andra signaler... Så var började det hela, och var kommer den fria viljan?
Vi kan faktiskt bevisa att det inte finns någon algoritm, inget sätt som en partikel kan svara på på ett unikt sätt, och som går att förutsäga. Jag är fortfarande förbluffad att vi faktiskt lyckas bevisa det.
— John Conway, Princeton
Det här är ju en högst filosofisk fråga, men jag är inte ensam om att ställa mig den. Nu påstår två matematiker vid Princeton, John Conway och Simon Kochen, att de har bevisat att om människan har bara en gnutta fri vilja, så måste det innebära att atomernas eget uppträdande måste vara oförutsägbart. En artikel på sciencenews.org citerar Conway (min översättning): ”Vi kan faktiskt bevisa att det inte finns någon algoritm, inget sätt som en partikel kan svara på på ett unikt sätt, och som går att förutsäga. Jag är fortfarande förbluffad att vi faktiskt lyckas bevisa det.”
Vad tror du själv? Har vi en fri vilja? Vari består den i så fall? Är det de subatomära partiklarnas oförutsägbarhet som ger oss en fri vilja?
