Färgteckningens uppgifter
Ett djurs färgteckning kan ha olika uppgifter. Det kan vara att
- ge kamouflage
- annonsera giftighet/farlighet
- lura predatorer
- lura bytesdjur
Björkmätarens kamouflage.
Men färgteckningen kan också vara sexig, d.v.s. ska visa för det andra könet hur bra det skulle vara att para sig med den individen. Detta gäller många fåglar, t.ex. påfåglar eller paradisfåglar.
Ju snyggare fjäderdräkt, desto sexigare tycker påfågelhonorna att hannen är.
Kamouflage
Kamouflage kallas ibland för kryptisk färgteckning.
Vad är det bra för?
- Gömma sig!
Jämför soldater förr och nu:
Färgglada soldater (från Wellingtons armé). Förr i tiden, när krig avgjordes öga mot öga, i stora slag, var det viktigaste att soldaterna kände igen varandra, så att de visst vem de (inte) skulle döda.
Moderna (kamouflerade) soldater. I dagens krig är det viktigaste för soldaten att han smälter in i bakgrunden för att undvika bli igenkänd och dödad.
Ett effektivt kamouflage kräver att bäraren
- ser ut som bakgrunden
- beter sig som bakgrunden
Löv-vårtbitaren både ser ut och beter sig som ett löv.
When the monster came, Lola, like the peppered moth and the arctic hare, remained motionless and undetected. Harold, of course, was immediately devoured.
Den malaysiska orkidébönsyrsan, ett rovdjur, smälter väl in bland orkidéerna, där den väntar på sitt byte.
Vandrande pinne (kan du se den?).
Rödspättan kan byta färg så att den smälter samman med omgivningen.
Världens bästa kamouflage? Se mer om dessa fantastiska bläckfiskar på den här länken!
Monarkfjärilens liv
Sidenört med monarkfjärilsägg.
Monarkfjärilen lägger ägg på sidenört, en växt som producerar ett gift för att skydda sig från att bli uppäten.
Monarkfjärilslarv.
Monarkfjärilens larv äter dock gärna av sidenörten, då den inte bara klarar av sidenörtens gift, utan t.o.m. lagrar det i kroppen.
Monarkfjäril.
| Den färdigutvecklade monarkfjärilen behåller sidenörtens gift i kroppen, och blir också den giftig. |
Monarkfjäril & blåskrika
En blåskrika får en monarkfjäril att äta.
| En blåskrika, som inte tidigare har kommit i kontakt med någon monarkfjäril, får en att äta. |
Blåskrika äter upp monarkfjäril.
Eftersom blåskrikan inte sett någon monarkfjäril tidigare, och eftersom den inte tackar nej till ett gratis mål mat, äter den upp fjärilen.
Blåskrika visar obehag.
Efter ett tag, börjar blåskrikan visa upp tydliga tecken på obehag.
Blåskrika som kräks.
Blåskrikan kräks, och efter detta vill den inte längre ha någon monarkfjäril att äta.
Slutsatser
- Blåskrikan lär sig att inte äta monarkfjärilar
- Genom att likna sina giftiga artfränder, kan en monarkfjäril undvika att bli uppäten
- Ju tydligare det syns att en monarkfjäril är en monarkfjäril, desto större chans har den att slippa bli uppäten
För monarkfjärilen gäller alltså att den varnar för sin giftighet med hjälp av sin färgteckning. Denna typ av färgteckning kallas aposematisk färgteckning.
Mimikry
Mimikry = när en art liknar/härmar en annan.
Fjärilslarv med "ormhuvud".
När fjärilslarven hotas, ser den plötsligt ut som en orm. Detta kan ge den de extra sekunders frist som behövs för att hinna fly från fågeln som vill äta upp den.
Brasiliansk dvärggroda med ögonfläckar.
När grodan hotas, visar den upp sin bakdel med ögonfläckar, som liknar en panter. Precis som med larven ovan, kan detta avskräcka rovdjur.
Viceamiralen "åker snålskjuts" på monarkfjärilen!
Monarkfjärilen är giftig.
Viceamiralen är inte giftig.
Trots att viceamiralen inte är giftig, så ser den giftig ut. Därmed undviker den att bli uppäten. Viceamiralen är alltså en sorts bedragare!
Denna typ av mimikry kallas för batesisk mimikry (efter Henry Walter Bates, som först beskrev den).
Getingar och -bedragare
Getingar (och monarkfjärilar) varnar för sin giftighet med starka, klara färger.
- Varnande färgteckning kallas för aposematisk färgteckning.
Många getingar liknar varandra. Detta förstärker den varnande effekten, och kallas för müllersk mimikry (efter Fritz Müller, som först beskrev den).
Vanlig geting (Vespula vulgaris).
Honungsbi.
Pollengeting.
Rovstekel (Crossocerus binotatus).
Steklarna ovan är alla gaddsteklar, d.v.s. de sticks. De "hjälper" varandra genom att likna varandra (müllersk mimikry). Blomflugan (nedan) sticks däremot inte alls, utan bara liknar gaddsteklarna. Detta är alltså ett exempel på batesisk mimikry.
Blomfluga.
Bytesmimikry (aggressiv mimikry)
En av marulkens ryggfenor har ombildats till en bytesattrapp, ett "fiskespö" som den håller framför munnen. En fisk som tror att den ska få ett mål mat, hugger efter attrappen. Men då blir den själv mat, då marulken suger in den i sitt eget gap!
Epinephelus tukula putsas av två putsarfiskar (Labroides dimidiatus).
Putsarfiskar (i bilden nedan till vänster, Labroides dimidiatus) håller värdfisken i bilden ovan (Epinephelus tukula) fri från småparasiter. Men små bedragare av arten Aspidontus taeniatus (nedan till höger) biter av och äter små bitar av värden istället!
Labroides dimidiatus.
Aspidontus taeniatus.
Modern aposematisk mimikry 😉
