Människans evolution

Videogenomgång (flippat klassrum)

Från Ardipithecus till Homo sapiens

Människans evolution och ursprung är kraftigt omdebatterad. Det råder inget tvivel om att människans utvecklingslinje skilde sig från människoapornas för omkring 5 miljoner år sedan, och att schimpans tillsammans med gorilla och orangutang är våra närmaste släktingar.

Det är utvecklingsträdet från Australopithecus och framåt som fortfarande är en mer eller mindre öppen fråga. Vissa utvecklingslinjer är tydliga, som från Australopithecus till Homo habilis (även om en del forskare vill föra H. habilis till Australopithecus-släktet), medan placeringen på exempelvis H. ergaster och H. antecessor i släktträdet är mer osäker.

Det som står här nedan är en syn på människans utveckling. Jag hoppas att den är så korrekt som möjligt, men nya fakta dyker hela tiden upp, och släktträdet måste revideras. Det är ju så vetenskapen funkar! 😊

Artikelindex

Var finns roten till vårt släktträd?

Ardipithecus

Ardipithecus betyder just "Apan vid trädets rot". Den levde för 4,4-5,6 miljoner år sedan i östra och nordöstra Afrika.

Under den här perioden skiljer sig först gorillor och sedan schimpanser från den utvecklingslinje som så småningom blir människor.

Ardipithecus ramidus – "Ardi".

Nedan visas ett släktträd som visar hur människan har utvecklats från Ardipithecus för 5 miljoner år sedan fram till den moderna människan, Homo sapiens. Men lägg märke till att där kryllar av frågetecken: Det här släktträdet har reviderats många gånger, och kommer att revideras många gånger till allteftersom vi finner fler fossil och lär oss mer om våra förfäder!

Människans släktträd.

Våra närmaste släktingar

Människoapor

• Schimpans
• Gorilla
• Orangutang
• Gibbon

Att vi är släkt betyder dock inte att vi härstammar från människoaporna!

• Däremot har vi en gemensam anfader...

Schimpans, Pan troglodytes.

Vad skiljer människor från de andra människoaporna?

Människor har

• Upprätt gång
• Hög intelligens (större hjärnvolym)
• Reducerade hörntänder
• Bågformad tandrad

Överkäke hos Australopithecus, gorilla och människa.

Hur kan man se att en varelse gått upprätt?

Några kännetecken, bl.a.:

• Nackhålet på undersidan av kraniet
• Skålformat bäcken
• Vinkeln på lårbenshalsen
  • Fötterna nära kroppens mittlinje
• Fötter utan fri tumme

Fötter hos några människoapor.

Varför gå upprätt?

För 8 miljoner år sedan:

• Fuktigt klimat över hela jorden.
• Afrika täckt av skog.
• Våra förfäder tog sig fram i trädtopparna.
  • Viktigt att kunna gripa om grenar med alla fyra fötterna.

Men sedan...

• Den indiska subkontinenten krockar med den asiatiska
• Himalaya bildas i krocken
• Bergen gör att det bildas monsunregn varje år
• Klimatet blir torrare över hela jorden
• Skogen i Afrika drar sig tillbaka, kvar blir savann

Vad får det för konsekvenser för våra förfäder?

När två kontinenter krockar bildas nya berg i krockzonen.

Två fördelar med att gå upprätt

1. Man kommer högre upp
   • Man har lättare att se rovdjur
   • Tyvärr har också rovdjuren lättare att se dig...
   • Detta är alltså inte den viktigaste anledningen!
2. Det kräver mindre energi
   • När det blir glesare mellan träden, tvingas vår trädlevande förfader att röra sig mer på marken
   • Det krävs mindre energi för den att gå på två ben än att gå på alla fyra
   • Den sparade energin kan läggas på mer sex – och föda en mer unge per liv.

Australopithecus gick upprätt.

Australopithecus

Australopithecus ("sydlig apa") levde för 4–1,8 miljoner år sedan i östra Afrika.

Hon gick upprätt, vilket gjorde händerna fria att använda till annat än bara röra sig framåt med.

Den upprätta gången hjärnan kunde växa och bli tyngre

• Den högre intelligensen kunde användas till att göra mer och mer med händerna, vilket i sin tur ledde till att hög intelligens medförde högre fitness

Paranthropus

Paranthropus levde i östra Afrika för mellan 3–1,2 miljoner år sedan. Under en lång period var den alltså samtida med Australopithecus (och, som vi ska se senare, Homo habilis).

Paranthropus var specialiserad på att äta frukt och växtdelar. Denna specialisering ledde till att när miljön förändrades igen, hade de svårt att anpassa sig. Därmed dog Paranthropus ut.

Paranthropus boisei.

Homo habilis

Homo habilis är den första arten i släkten Homo. Detta är dock omdebatterat; det finns de som vill placera H. habilis i släktet Australopithecus istället.

Hur som helst är det så gott som säkert att H. ha­bi­lis är ätt­ling i rakt ned­­stig­­an­­de led till Au­stra­lo­pi­the­cus. Den levde i södra och östra Afrika för 2–1,4 miljoner år sedan (och levde alltså sida vid sida med Paranthropus under 200 000 år).

Men H. habilis, "den händiga människan", var allätare (och åt också gärna as) och en påhittig liten krabat, så den hade bättre chans att klara sig i en föränderlig värld. H. habilis var också den första arten att använda (enklare) stenverktyg, något som Paranthropus aldrig gjorde.

Homo habilis.

Homo ergaster

Homo ergaster, som levde för mellan 1,8–1,25 miljoner år sedan, var den första arten i släktet Homo som bar på alla tecken på upprätt gång. Den var en ättling till H. habilis, och var också den art som lyckades tämja elden – ett av de viktigaste stegen i människans evolution.

Genom att kunna tillaga mat, kunde hon nämligen tillgodogöra sig födan lättare. Släktet Homos stora hjärna behöver stora mängder energi, och det är bara genom att kunna äta riktigt "effektivt" som hon kan tillgodose det behovet. Det är också så att människans relativt korta mag-/tarmkanal behöver tillagad mat för att kunna ta upp näringen effektivt.

Elden är alltså en förutsättning för att släktet Homo skulle kunna utvecklas och få upprätt gång och till slut den stora hjärna hon faktiskt har.

Homo ergaster.

Homo erectus

I en första ut­­vand­­rings­­våg från Afrika, spred sig Homo er­gas­ter ut till de södra och östra delarna av Asien. Där levde de för mellan 1,5 miljoner – 100 000 år sedan, och kan ha funnits till så sent som för 57 000 år sedan. Denna variant av släktet Homo har fått namnet H. erectus, "den upprättgående människan". (Redan Australopithecus vet man visserligen numera gick på två ben, men det var inte säkert när de första fossilen H. erectus hittades år 1891.)

H. erectus släktskap med övriga arter i släktet Homo är dock omdebatterat, och vissa betraktar t.o.m. H. ergaster som en underart till H. erectus. Hur det verkligen förhåller sig med den saken är något som framtidens paleoantropologer får besvara.

Homo erectus.

Homo antecessor

Homo an­te­ces­sor är en art som an­ses vara en länk mellan H. er­gas­ter/H. erec­tus och H. hei­del­ber­gen­sis. Man har hit­tat fos­sil av den i Spani­en och Eng­land, mel­lan 1,2 mil­jon­er – 500 000 år gamla.

Det finns tecken på att H. an­te­ces­sor äg­na­de sig åt kan­ni­bal­ism, något som för öv­rigt är känt från flera kul­tur­er av vår egen art, H. sa­pi­ens.

Skalle från ett Homo antecessor-barn.

Homo heidelbergensis

Homo heidelbergensis anses vara en ättling till H. antecessor. Det är dock inte någon riktigt enhetlig grupp, och en del forskare vill dela upp den i ytterligare arter, exempel H. Rhodesiensis, H. cepranencis, H. antecessor och H. helmei. Allt beror på hur man väljer att tolka de fossil som finns.

Det finns fossil av H. hei­del­ber­gen­sis både från Af­ri­ka och Eu­ro­pa, och de är mel­lan 800 000 - 300 000 år gamla.

I Eu­ro­pa ut­veck­la­des så små­ning­om H. hei­del­ber­gen­sis till H. ne­an­der­thal­en­sis (ne­an­der­tal-män­ni­skan) och i Af­ri­ka till H. sa­pi­ens.

Homo heidelbergensis.

Homo neanderthalensis – "neandertalaren"

Under den tid som neandertalaren levde, för 400 000 - 30 000 år sedan var det en rad istider. Under dessa utvecklades H. heidelbergensis och blev till en robust, kompakt art, som var fullt kapabel att klara det hårda klimatet: Homo neanderthalensis ("neandertalaren").

Även om neandertalaren skiljer sig en del kroppsligt från H. heidelbergensis, satt den största skillnaden i hjärnan. Homo neanderthalensis hade nämligen fantasi.

Hur kan man veta att neandertalarna hade fantasi?

Det är hos H. neanderthalensis börjar vi se de första spåren av kultur. Man har hittat smycken, och det finns också fynd som tyder på att neandertalarna begravde sina anhöriga. Allt detta kräver ett tänkande "utanför" boxen: Att kunna tillmäta en vacker sten ett symbolvärde, och att kunna föreställa sig att den döde har någon form av liv efter detta eller i alla fall kräver respekt också som död.

Troligen hade de också ett språk. Både deras anatomi och att de hade genen FOXP2 talar för detta. Vi känner dock inte till hur pass utvecklat språket var.

Hur neandertalarna dog ut

Det har lagts fram många teorier om hur neandertalarna dog ut. Själv minns jag tydligt när jag själv läste geologi, hur föreläsaren (Sven Stridsberg) uttryckte sin egen uppfattning: "När vi tittar på hur människor behandlar varandra idag, råder det inga som helst tvivel om att Homo sapiens helt enkelt slog ihjäl neandertalarna."

Riktigt så enkelt är det dock inte. Genom att jämföra DNA från neandertalare och oss själva vet vi numera att den moderna människan har neandertalgener i sig. Därför måste det ha förekommit att neandertalare och H. sapiens parade sig med varandra, och fick fertil avkomma. Det gör också att det är osäkert om neandertalaren verkligen ska betraktas som en egen art.

Homo neanderthalensis.

Homo sapiens – "den visa människan"

"Den visa människan", ja det är så vi föga blygsamt kallar vår egen art.

Homo sapiens utvecklades för omkring 250 000 år sedan ur H. heidelbergensis i östra Afrika. Därifrån spred hon sig över resten av världen

Ut ur Afrika-teorin

För omkring 70 000 år sedan var Homo sapiens en utrotningshotad art. Man har uppskattat att hela befolkningen då bestod av några tusen individer, varav ett fåtal tog sig över Röda havet vid dagens Bab el-Mandeb. Vid den tidpunkten var vattennivån mycket lägre än idag p.g.a. av den rådande istiden, så det bör inte ha varit så svårt att ta sig över på enkla flottar.

Homo sapiens.

Släktet Homos spridning från Afrika ut i resten av världen.

Denna teori har bekräftats av både fynd i området, och av genetiska studier av olika människotyper. Man kan se det bl.a. på att den genetiska skillnaden mellan olika människor är mycket liten, men att de största skillnaderna hittar man i afrikanska populationer.

Från denna lilla population härstammar alltså alla dagens 7 miljarder människor.

"Adam" och "Eva"

Eftersom vi alla är släkt, är det också teoretiskt möjligt att spåra sin släkt tillbaka till den man ("Adam") och den kvinna ("Eva") som alla är ättlingar till. Baserat på genetiska studier av mitokondrier, som bara ärvs från mor till dotter, har man beräknat att den s.k. mitokondriska Eva levde i sydöstra Afrika för omkring 150 000 år sedan.

Motsvarande man, den s.k. Y-kromosoms-Adam, är något yngre, och levde för cirka 140 000 år sedan (fastän vissa studier anger att han levde för redan 60 000 år sedan). Detta har man beräknat genom att studera Y-kromosomer, som ju bara ärvs från far till son.

Släktet Homos geografiska utbredning

Bilden nedan ger en uppfattning dels om hur de olika arterna inom släktet Homo är släkt med varandra, och även hur de så småningom spritts över världen. Bilden grundar sig på både fossilfynd och genetiska studier.

Några saker är särskilt intressanta att lägga märke till:

1. "Flaskhalsen" med bara ett fåtal individer H. sapiens för c:a 200 000 år sedan. 
2. H. neanderthalensis och H. sapiens överlappar varandra i Europa för 20 000-10 000 år sedan. Sedan sögs neandertalarna upp i H. sapiens - eller slogs ihjäl. Eller både och.
3. Man är inte överens om namngivningen av arterna. Den som har gjort bilden föredrar att kalla anfadern till H. neanderthalensis och H. sapiens för H. rhodesiensis. I texten ovan har jag kallat den för H. heidelbergensis.
   
   Kanske är det egentligen samma, kanske inte. Kanske får vi aldrig veta.

Släktet Homos utbredning i tid och rum.

Instuderingsfrågor

Öva dig själv genom att besvara instuderingsfrågorna på den här länken.